GreenCurry poker och världen


Sätta gränser

Posted in Poker filosofi,Pokerbloggar av G på november 27, 2006

Här är ett område som jag rent ut sagt är kass på. Sätta gränser, både i poker och livet. Var sätter man dem, och varför ska man i överhuvudtaget ha gränser? Hur är det med boxen och utanför boxen egentligen?

I poker sammanhang är gränser lite var man ska sluta när man är plus och när man är minus. Men var är egentligen optimal plus och var finns botten, för varje dag? Den handlar om att se på det korta och långa perspektivet. Hur snurrigt är inte det liksom? Det finns ett antal faktorer i pokern som gör att man inte kan spela hur mycket som helst. Tid, sömn, antal bord, mat, toa you name it. Det finns ett antal. Och hur är det med att uppnå optimal resultat? Hur ofta och när ska jag äta? Hur mycket sömn kan jag skjuta upp innan jag tappar fokus osv. Balans är nyckelordet, men för att uppnå bästa resultat gäller det att ha ramar. Men det finns liksom inga riktiga ”poker coacher” eller böcker som säger hur man ska fungera i hela vardagsperspektivet som det finns för motsvarande proffs idrottsmän. Där är ett område som poker litteraturen och i media i allmänt har missat. Den lite mer djupgående diskussionen och analysen kring leverne för proffs. Där finns absolut en nicsh för den som vill skriva en nyskapande pokerbok.

Kära läsare, som en vän sa till mig idag. Vill man ha hela kakan, då sätter man sig själv i skiten. Man kan inte göra allt på samma gång.  För då riskerar man att få ingenting gjort. Prioritera är nyckelordet. Man kan ju försöka fuska med prioriteringen, men då kommer man ändå bli påkommen för eller senare.

Det påminner mig om en gång då jag skulle träffa en vän för ett parti schack inne i stan. Jag ringer min vän (vi kan kalla honom Brutus), för att se om han är på väg in. Han säger (med ovanligt hes röst) att han är på G och bara ska fixa i ordning sig. Ok, tänker jag och väntar ett tag. En stund senare ringer jag igen, och får veta av Brutus att hans tåg är försenad (med samma hesa röst). Hmm, tänker jag. Och tar första bästa tåg ut mot Bredäng. Jag tar mig hela vägen hem till min vän Brutus, för att nu anar jag ugglor i mossen. Jag slår en signal på mobilen en sista gång, och Brutus säger till mig att han har precis åker förbi Mälarhöjden med t-banan. I samma stund som han säger det så ringer jag på hans dörr. Och mycket riktigt så öppnar denna Brutus dörren och säger KVACK!

Det vi kan lära oss av denna tragiska historia är att Ami… host, host. Jag menar Brutus hade svårigheter att prioritera. Antingen sova och säga till att han inte hade tid och behövde sova sin skönhetssömn. Eller åka in till stan för att spela schack. Men eftersom han inte kunde besluta sig, blev det att han inte fick något gjort och istället stack kniven i sin vän…

Så mina vänner. Sätt upp era målen, lär er sätta gränser och framförallt prioritera J

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: